Högplatåns Guld

av Annakarin Svedberg

Boken utkom 2001. Den är fn slut på förlaget. En nyare utgåva planeras. Den finns att låna på bibliotek, men måste beställas. Den kommer också snart som talbok.

Många människor har förnimmelser från andra dimensioner. Detta kan uttrycka sig i drömmen, i tankar och i inre bilder.
Berättelsen om Nola, den himmelska drottningen, och Högplatåns Guld, kom till mig på det sättet.
Tride är kustskeppare och för sina skepp mellan en rad olika städer. Så småningom lämnar hon skeppen och börjar göra affärer. När hennes liv går mot sitt slut, tänker både hon och hennes omgivning, att hon skall bygga sitt sista skepp, »regnbågeskeppet«, själv, för att med det ge sig ut mot horisonten och aldrig återvända.
Hon erinrar sig en gammal saga som hennes mamma berättat, och fattar ett helt annat beslut.

 

Ur boken:
"Det var snart dags för deras »Regnbågeresa«. De skulle bygga var sin Regnbågebåt, få hjälp på det speciella varvet, sätta sina skepp i sjön och fara ut till Avskedets Öar bortom horisonten. Så gjorde alla här, och det var helt naturligt. De flesta såg rentav fram emot det. Därute, på Avskedets Öar, fanns en mycket vacker anläggning för förvandling när det var dags att byta skepnad. Tride hade varit där. Hon hade sett de vackra byggnaderna av genomskinligt glas, och hon hade rentav sett det rum, där hon skulle vistas under själva förvandlingen. Ändå visste hon, att dit skulle hon aldrig komma mer. "

"Hennes värld - ja, vår gemensamma värld - är en värld av harmoni. Det är den värld vi känner till. Vad vet vi egentligen om obalans? Inte mycket. Vi äger här förmågan att skapa vår egen skönet dag från dag och gång på gång. Långt ute i rymderna finns andra världar. Det vet vi också. Där finns annorlunda tänkesätt och andra slag av varelser. De har sina sinnen, vi har våra. Många av oss har dessutom sina hemstationer långt ute i rymderna, och de måste, ibland, färdas dit i sina drömmar för att hämta näring. För det mesta upplever vi det som att de hämtar skatter till oss alla. Men harmonin härskar inte överallt. Det finns världar, där disharmonin lika fulländad som harmonin är hos oss. Vad vet vi om krig och ofrid? Många hos oss har inte ens hört de orden. Vi lever ju här och är friska och verksamma tills våra kroppar tröttnar, och vi väljer att vandra in i en annan dimansion. Det är enkelt och okomplicerat."